Please come back

                                           
Cause you and I both loved
What you and I spoke of
And others just read of
Others only read of, of the love
Of the love that I loved



Även fast jag förklarar, så kommer ingen förstå. Även fast dom var där, skulle de aldrig förstå. Aldrig. Det var du och jag - mot allt.

Du är/var min bästa vän, min kärlek, mitt hopp! Men jag förstår dig, trots allt så gör jag det. Jag vet hur du mådde, tror jag. Du berättade säkert inte allt, men av det jag vet så är jag stolt över att du klarade så mycket.

Jag är verkligen sjukt stolt och glad över att jag fick lära känna dig! Men samtidigt så otroligt ledsen, hur kunde det här hända?

Helt säker när det gäller en sak iallafall, det finns ingen Gud. Hur skulle han kunna plåga dig? En sån underbar människa! Det finns bara inte.

Jag älskar dig, så oerhört mycket. När du berättade hur dålig du mådde började jag gråta, jag vill se dig glad och lycklig! Inte så förstörd som du var..  Skulle ge allt, hela mitt liv för att du ska komma tillbaka och må bra!

Älskling, vem ska jag nu prata med? Om nåt sånt här hade hänt så hade jag direkt vänt mig till dig. Nu är jag helt ensam! Jag behöver dig!

Har sparat hela konversationen från igår, läst den många gånger idag. Gråter och blir glad på samma gång. Gråter för ditt beslut, men är glad för allt du säger. Alla minnen, dina känslor för mig. Och det som förvånar mig mest, det är hur du kunde hålla mig så lugn. Av det du berättade så borde jag nästan ha svimmat, men jag satt lugnt vid datorn, och grät ja det gjorde jag och hyperventilerade när jag verkligen fattade.
Och vi pratade, pratade som vanligt. Fan vad jag saknar det, och det var 13 timmar sen. Har gråtit 10 timmar utav dom, sovit 3. Jag är inte trött, inte hungrig. Jag känner bara saknad. Och tomhet.

Jag kan verkligen inte fatta det. Du var så stark! Trodde verkligen att du klarade allt, men tillslut blev allt för mycket. Kunde jag gjort nåt? Det är något som cirkulerar i mitt huvud, kunde jag fått dig att ändra dig? Det kanske inte var mig du skulle pratat med iallafall. Men jag är glad att du gjorde det, fick ett hejdå.

Vill lägga upp lite av vad du skrev igår.   J= jag H= Han

J; b i a t c h
H; Honey bonny:)
J; you are my bitch
H; Shut the fuck upp your fucking disgusting slut
J;   : |
J;   you're mean!!!
H; Yaah ofc. If you think you can tolk to me like that, you should think again
J; But I was only kidding, and it wasnt even mean ! And Im not a slat!!:-O

H; But I don´t giva a fuck and you know it. Don´t start whit me because i continue
J; you dont give a fuck?
H; Why are we talking english?
J; Jag har ingen aning :S
H; Hahaha!

Vi skojade hela tiden, är inte så dumma mot varandra, nu lät de ju kanske inte så roligt, bara vi som fattar..

Han tog på camen också, usch det ville jag inte.. Jag sa nej först men då blev han riktigt ledsen. Han skrev såhärdå

H; De kändes på ett sätt faktiskt skönt. Att nu vill tillochmed den jag alltid älskat mest inte se mej längre. Och de va verkligen de sista jag kunde se va bra i mitt liv.

Klart jag vill se honom! Men inte sådär. Bara när han mår bra!

Det här var det sista han skrev

H; Älskar dej de vet du, Du är bäst är du. Fan va jag gillar dej, Men nu vill jag inte dra på mej ångerkänslor för senare kvälltiden, Men tårar ger du mej iallafall:) Inte många sånna som fält för brudar. Men iallafall mitt hjärta har du (L)

Och lite tidigare skrev han något som jag aldrig kan få nog av; Du kommer alltid vara min nummer 1



                       Jag älskar dig min plutt. Du är mitt allt och kommer alltid vara det. Hoppas du mår bra nu. 



                                      

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0