Antar att du läser min blogg, jag läser verkligen INTE din, men man har ju fått höra att du är lika omogen som jag och skriver ett inlägg? Men allvarligt, varför klaga på mig när du sen gör samma sak ? :S Och att du hade skrivit att jag snackat skit om dig när vi gick i samma klass, ja? Ville du att jag skulle gå till dig och säga; hej du jag är så jävla trött på dig. Har aldrig gillat dig. Och jag önskade jag slapp se sig. FINE! Då kan jag göra det? Jag ville att du skulle få reda på det, annars hade jag bara hållt käften, är du inte ens smart nog att fatta det? Men om du ångrar så djupt att du ödslade tid på att lära känna mig, MEN SLUTA ÖDSLA TID NU DÅ FÖR HELVETE OCH SLUTA KLAGA FÖR EN GÅNGS SKULL! Jobbiga jävla människa:S fula miner? nej jag har aldrig varit så omogen som du och ens gjort de på lekis

och om du stör dig så jävla mycket, fast samtidigt säger du att du inte bryr dig, så byt klass själv!!!

Till N, du läser antagligen inte det här. Nej, varför skulle du? Jag har för mycket dum stolthet för att kunna prata med dig, utan måste ta det här. Fegt, jag vet. Och det här är ändå något som du redan vet.

Du var min första kärlek, den första kille jag verkligen litade på. Den första jag blev kär i. Den första som jag hade sex med. Den första killen jag presenterade för mina föräldrar. Den första jag aldrig kommer att glömma!


Jag har inte ens berättat för min mamma att det är slut mellan oss, det gör så ont att prata om oss som att vi vore tillsammans! Hon frågar ofta när vi ska ses och jag svarar;" Snart tror jag (: " Jag klarar inte av att säga att jag misslyckats igen med ett förhållande. Och dig avgudar hon.

VARFÖR skulle det ta slut? Varför? Fan, jag går bara fram och tillbaka med mina känslor, säger ena dagen att det var bra att vi gjorde slut och nästa att det var så dumt! Kan jag bara bestämma mig??

Trodde att allt skulle bli bra när det där "hände" , kände att vi kunde prata igen på riktigt. Men så fick vi fel svar. Vad mycket som kan ändras då. Jag såg verkligen fram emot det, drömde om det inatt. Du passade verkligen in i rollen, nånting jag aldrig tvivlat på.
                                                         Nångång kan väl mina drömmar bli verklighet?

               
                                                   

Turn it inside out so I can see
The part of you that's drifting over me
And when I wake you're never there
But when I sleep you're everywhere

                                                                    

                                                          
Jag har tänkt och tänkt och tänkt på en sak i nästan tre år nu.
Ni vet personen jag skrivit om i måånga inlägg tidigare, mitt ex N. Vi har ju alltid gått tillbaka till varandra efter vi gjort slut, otroligt dumt egentligen! Man gör ju slut av en särskild anledning, och den brukar inte försvinna.

Iallafall så vet jag ju faktiskt inte varför vi har gjort slut alla gånger, eftersom det var han som gjorde det. Men det var inte det jag skulle berätta, utan jag har kommit på varför vi gick tillbaka till varandra.

Tänk er själva, ni pratar med en kille/tjej i ett bra tag, ni kommer bra överens, han/hon är söt och snäll, ni börjar gilla varandra, träffas, blir tillsammans och allt går bra. Sen flyttar den personen och man tror att allt ska krascha, men det funkar ett tag till. Sen helt plötsligt gör den andra slut? Och nästa dag är man tillsammans igen. Varför? Jo, för att det är TRYGGT! Man känner personen, man trivs med den, man vill inte vara ensam! Det är några anledningar, men när det gällde mig och N har det varit en annan, iallafall som jag känt.

Flera utav mina vänner har alltid sagt om oss; "Ni är menade för varandra! Det ska vara ni två! Släpp honom aldrig!" Och mina vänner litar jag på, så jag har intalat mig själv att det är så det ska vara. Det ska vara jag och N! Hur kunde jag nånsin tänka någon annat? Men det är ju egentligen inte ens så jag känner utan vad andra känner, vilket inte har något att göra alls med vårat förhållande. Men det är så himla synd tycker jag. Nu efter sista gången vi var tillsammans så har jag förstått att vi inte alls är menade för varandra, vi har glidit isär och blivit helt andra människor. Jag är inte den han blev kär i och han är inte den jag blev kär i. Vi har förändrats alldeles för mycket, och jag är riktigt ledsen över det. När jag gråter över honom så är det inte för att jag saknar honom nu, utan att jag saknar honom som han var för tre år sedan. 
                                                       
                                                       

Nu har jag bestämt mig angående anonymgrejen:) Ska sakta men långsamt avslöja vem jag är, kanske en liten bild då och då där man bara kan ana vem jag är! Fiffigt va? (A)

                                                                 

Idag gjorde jag något som fick mig att bli ett barn igen, som fick mig att bli så glad! Gissa vad?:) Något så enkelt som skridskor!

Jag har länge känt att man blev "vuxen" för fort, de började med att man skulle göra ett val till gymnasium, då började paniken. Man ska välja vad man vill bli i framtiden, och det är ganska mycket för en 15-åring. Sen när man väl tog sitt beslut och började på den linjen man hade valt, då börjar pratet om att man Måste klara den uppgiften för att få G och kunna få jobb, man Måste gå på den kursen för det är det arbetsgivaren kollar mest på. PANIK! Nu är det massa prat och tjat om att vi ska ut och praoa, sen är det sommar, sen trean och då är det prao nästan hela läsåret och sen tar jag studenten. Jag vill inte, har ett och ett halvt år kvar och jag är livrädd. Nej usch så att vara barn igen ett tag kunde inte ha suttit mer rätt!

Ska väl berätta lite mer om det, lite positivt iallafall!

Jag och L hade fixat fika som vi skulle mysa med när vi hade åkt lite. Vi går till the iceplace of heaven och ska sätta på oss skridskorna, (satt och tryckte på mig mina i minst 30 min kändes det som) och sen att gå på isen, vi var skiträdda. Två små kärringar var det nästan, som att vi skulle göra värsta grejen! I början var det väl Bambi på hal is men sen fick vi the floooow kan jag ju säga! Stackars L bara hade för stora skridskor så hennes fötter blev helt böjda när hon åkte, men hon hade racer fart iallafall tycker jag! (Y) Good for you;D

Nej nu ska jag gå härifrån, kanske se en film och bara ta det lugnt och vara stolt för att jag gick ut på isen(: Haha

                                                                                            OVER AND OUT
                                           

Hm, har tänkt lite på de här med att vara anonym. Det kanske är lite dumt att vara det iallafall. Tre av mina vänner vet om min blogg och tycker jag skriver hyftsat bra, varför då gömma bloggen för alla människor där ute som törstar efter att få läsa den?:D

Känns ju lite dumt mot dom tycker jag. Fast om jag nu lägger ut en bild på mig ovs, så är det inte alls lika roligt att skriva, för nu kan jag skriva nästan vadsomhelst utan att jag behöver ta åt mig om någon skriver nåt för dom har ju ingen aning om vem jag är.

Jag får tänka över ännu mera på de där tror jag,  kanske sova på saken? Nu ska jag iallafall ta en mysdusch! Mysdusch tänker ni nu? Det är när jag kletat in kroppen (låter uh, ja vet) med någon återfuktande god kräm, tänder ljus, har lite lugn musik och duschar så läänge som jag bara kan. Härligt en måndagskväll! Återkommer imorgon.

Puss och hej leverpastej!

 

Nu när jag varit otroligt arg på en viss person vill jag ge lite kärlek till en annan! Inga namn nämnda på denna blogg men om den känner sig träffad så gör den ju de. När jag började Hotell & Restaurang så hade jag egentligen inga vänner där. Men sen fick jag en sån fin vän! Vi är otroligt lika ( vilket kan vara pain in the ass ibland ) men det är skönt också, då förstår man varandra så mycket bättre. Vi har alltid roligt, vare sig vi är i ett omklädningsrum eller på Coop Bygg. Haha. Ville egentligen bara säga att du är en otrolig människa och jag är så glad att jag har dig! <3








                                                                  

"Nu är du officiellt inte min vän längre" - tillåt mig att skratta; HAHAHAHA!!!!!!

För det första; vem FAN skriver ett sådant sms?

För det andra; när var vi vänner?

För det tredje; HA HA HA HA


Det fanns en anledning till att jag var "vän" med dig, och det var för att kunna umgås med min riktiga vän! Inte för att jag gillade dig, förlåt om jag fick dig att tro det.  Eller jo, jag gillade dig lite i början men sen släppte det som tur var. Jag insåg vilken människa du var! Fyfan, har aldrig avskytt någon så jävla mycket. Bara jag ser dig blir jag så jävla deprimerad och arg!! Och nu slipper jag dig, HALLELUJA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!