Inatt var jag singel, tills jag förstod vilket otroligt misstag jag hade gjort. Jag älskar min pojkvän över allt på denna jord, men ibland känns det som att vi inte är menade för varandra. Allt känns så fel.
 
Vi har gjort slut TRE gånger redan och sedan kommit tillbaka till varandra, betyder det nåt?
Jag vet inte om det är för att vi känner oss så trygga med varandra, vi vet hur den andra fungerar, då blir ju allting så himla mycket enklare. Men imorgon åker jag iallafall ner till honom och då får vi prata ut om mitt lilla .. ja vad ska man kalla det jag fick inatt?  Var iallafall i någon trans.

Undrar vad som händer om vi bestämmer oss för att inte fortsätta som nu, att vi bara ska vara vänner. Ska jag sova kvar då? Det är ändå 40 mil mellan oss.. Nej usch, det ska vara vi! Får inte ens tänka något annat, då är jag så inställd på att det kommer ta slut.

Men ärligt talat är jag rädd, så otroligt rädd. Jag vet att jag klarar mig utan honom, jag vill bara inte! Det kanske är så, att när man känner sig trygg med någon så stannar man, även fast man kanske inte älskar personen så mycket som man skulle kunna göra .. Det kan vara skönt att vara singel, men det är läskigt. Att ha någon som väntar på en när man kommer hem, en som ber en ringa när man kommit fram så att han vet att man kommit fram ordenligt, någon som kollar in i ens ögon och säger att han älskar en. Någon som håller om en om natten, så hårt att man känner att inget kan sära på oss, aldrig.  Finns det något bättre?