tänker inte gråta

Du är inte värd de!

Att du inte ens kan ha stake att säga VARFÖR du vill göra slut, att du inte ens kan SÄGA de till mig utan jag får dra det ur dig? Snälla!! Väx upp nu för helvete, för ingen kommer palla med dig som du är nu , inte NÅN!

Dig skulle jag kunna gett hela mitt liv, all min kärlek, men det dög inte, och då har du bara dig själv att skylla. Sitt där och ruttna, fortsätt knarka och fortsätt dricka som en jävla alkoholist. För jag orkar inte bry mig längre. Jag försökte hjälpa dig, men allt man säger till dig skiter du fullständigt i.

Fattar inte hur du bara kan ge upp allt så lätt? "inte känt för de" var svaret när jag frågade varför du inte prata med mig längre? Gör man så mot sin flickvän? NEJ! Jag satte mig på tåget och åkte 40 mil för att jag ville göra slut öga mot öga, men visst jag ångrade mig, men att inte ens kunna berätta de.. du har ju gjort de på msn och sms förut så då hade jag fan inte brytt mig. USCH!

Vilken äckliga människa du har blivit, fyfaan ! Blir äcklad när jag tänker på dig, du förtjänar inte mig, tycker synd om alla som måste stå ut med dig. Din dåliga humor, ditt fula skratt, din lilla kuk och ditt ÄCKLIGA beteende!!!!

Men en sak är så otroligt skönt(!!!!); Du gör det SÅ mycket enklare att glömma dig

still alive but I'm barely breathing

Nu är det slut, så jävla slut som det kan bli!
Och det är inte pga av mig, eller det var inte jag som sa att det var slut, det var han ..

Jag har tydligen förändrats och jag är inte den tjej han blev kär i.
Fan säger jag bara, FAN!!!!

Han är den enda jag kan tänka mig att leva med, visst vi har våra dåliga stunder, men vilket par har inte det? Vi känner varandra så väl, varför kan inte bara allt bli bra igen?

Jag gråter av att tänka på att just nu kanske han håller om en annan tjej ..
Varför lyckas jag alltid sabba saker som är så perfekt? Varför? 

Jag var visst lycklig med honom, så otroligt lycklig! Jag hade en sån tur som fick honom.. Det är inte många som vet hur jag fungerar, men det gör han. 

Vill bara att han ska läsa det här och förstå hur jag känner.. vill skriva till honom, ringa honom, åka till honom och be honom att ta tillbaka mig! Att han gör ett stort misstag.. 
Men för det första så gör han inte ett misstag, jag är inte ens värd honom, inte ett dugg.  

Jag kan inte ens med ord förklara hur jag känner för honom, hur otroligt mycket jag älskar "plutten" som jag kallar honom. Hur stor betydelse han har i mitt liv. 
Jag är mig själv med honom, nu känner jag mig så tom och ensam ..






du vet inte vad du har förrän du förlorar det

hard to handle

Hur fan klarar folk av distansförhållanden?
Man måste vara så otroligt stark, ha viljan, och tron hos varandra.
 

Min vilja börjar försvinna och tron har aldrig varit bra, och hans tro på mig försvann vid nyår då jag tabbade mig. Jag pussade en kille, två gånger. Det kanske verkar lite, men de räcker för att man inte ska kunna lita på personen igen.
Jag ångrar det jättemycket.

Även fast vi inte fortsätter med varandra så vill jag att han ska kunna lita på mig.

vill att det ska vara sant

ska det verkligen vara vi? JA
älskar jag honom?              JA
älskar han mig?                   JA


Egentligen det enda man behöver veta, men att jag ens tänker att det kan vara tvärtom. Nej på alla frågor, då börjar jag undra .. vad är det som är fel? För jag ser de då inte.

På ytan ser allt så perfekt ut, vi ler, vi skrattar, vi kramas och är nykära.
Men jag känner mig själv, och jag är inte lycklig.

Ska jag avsluta allt innan det går för långt? Eller är det försent?
Jag behöver verkligen hjälp..

Han frågar vad jag vill, jag ska svara ja eller nej men dom orden vill inte komma ut. Jag tänker inte säga ja och fortsätta när jag är så osäker som jag är. Jag tänker inte säga nej och göra slut när jag älskar honom så sjukt mycket.

jag vill spola tillbaka tiden för tre år sedan då vi var tillsammans, allt var bra mycket enklare då.

life's a bitch

Nej livet är fan underbaaaaaaaaart ! Jag vill aldrig mer åka hem, detaljer får ni sen ;) puuuuss


no return

Nu är jag framme i Jönköping, han är och duschar och jag väntar här

Det lilla aset såg till så att jag fick vänta i 45 dar (en kvart) på honom. Var nästan på väg att börja gå hem men då kom han :) LYCKA!                 



                                                                                    <3

kan jag ångra mig?

Nu sitter jag och bevakar klockan som att den vore en fånge som är på väg att rymma. Kan tiden gå lite saktare snälla??

Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, och ändå kommer jag inte träffa honom förräns klockan sex! Blir att sitta på ett fullt tåg med 9854 andra i fyra timmar ..  Blev ett otroligt kort inlägg idag, men måste gå och äta nåt då jag inte kommer kunna äta förräns typ åtta ikväll, men skriver nog mera ikväll! So long cutestuff

singel för en natt

Inatt var jag singel, tills jag förstod vilket otroligt misstag jag hade gjort. Jag älskar min pojkvän över allt på denna jord, men ibland känns det som att vi inte är menade för varandra. Allt känns så fel.
 
Vi har gjort slut TRE gånger redan och sedan kommit tillbaka till varandra, betyder det nåt?
Jag vet inte om det är för att vi känner oss så trygga med varandra, vi vet hur den andra fungerar, då blir ju allting så himla mycket enklare. Men imorgon åker jag iallafall ner till honom och då får vi prata ut om mitt lilla .. ja vad ska man kalla det jag fick inatt?  Var iallafall i någon trans.

Undrar vad som händer om vi bestämmer oss för att inte fortsätta som nu, att vi bara ska vara vänner. Ska jag sova kvar då? Det är ändå 40 mil mellan oss.. Nej usch, det ska vara vi! Får inte ens tänka något annat, då är jag så inställd på att det kommer ta slut.

Men ärligt talat är jag rädd, så otroligt rädd. Jag vet att jag klarar mig utan honom, jag vill bara inte! Det kanske är så, att när man känner sig trygg med någon så stannar man, även fast man kanske inte älskar personen så mycket som man skulle kunna göra .. Det kan vara skönt att vara singel, men det är läskigt. Att ha någon som väntar på en när man kommer hem, en som ber en ringa när man kommit fram så att han vet att man kommit fram ordenligt, någon som kollar in i ens ögon och säger att han älskar en. Någon som håller om en om natten, så hårt att man känner att inget kan sära på oss, aldrig.  Finns det något bättre?


Nu ska jag ta och packa lite mera tills imorgon och förbereda mig psykist för att se honom i ögonen efter att ha sårat honom inatt :/ Det blir jobbigt för oss båda, men man kan inte bara ignorera det. Puss på er alla (1) som läser (; <3

RSS 2.0