Lite komiskt. Varje gång jag glömt dig och äntligen har kunnat gått vidare så kommer du tillbaka. Det slår aldrig fel.

Den här gången var jag lycklig med nån annan. Men nu är jag bara osäker. Du gör mig osäker.

Har jag känslor för dig? Har jag känslor för H? Du förstör, det är det du gör. Du förstör mig. Du får mig att må dåligt.

Allt du säger, det är inte menat till en kompis. Det kan det inte vara. Men varför säger du allt sånt till mig. Varför? Allt som kommer från din mun är bara skitsnack. Falska förhoppningar, lögner, m.m.

Det går inte att bryta kontakten med dig. Jag har försökt och är så jäkla nöjd med mig själv varje gång jag gjort det. Sen skriver du och jag är fast igen.

Nu senaste gången du skrev höll jag på att svimma. Kollade på telefonen och såg ditt nummer. Mitt hjärta har aldrig slagit så snabbt.

"Vi är menade att vara vänner" Det var anledningen till att du skrev. "Vi måste ha kontakt" Jag håller med.. Eller gör jag? Vi är så lika, sjukt lika. Men det är inge bra när det gäller oss. Det leder bara till en massa onödiga konflikter som ingen utav oss behöver.

Om vi ska vara vänner nu så hoppas jag bara att det blir utan en massa strul.. För jag orkar inte med det en gång till.