Jag vill börja om mitt liv. Födas om på nytt och göra om allt! Inte göra alla jäkla misstag som jag gjort. Även fast det är allt sånt som gjort mig till den jag är idag. Även fast jag inte alltid gillar den jag är..

Är inne i en period då allt är trist. Och då menar jag verkligen allt! Klart att jag kan skratta lite då och då, men det är väl mest en fasad. Jag önskar att det fanns någon att prata med, någon som känner exakt likadant. Men det tvivlar jag på, vet inte själv hur jag känner.

Psykolog? Nä, dom har aldrig förstått mig tidigare så varför skulle dom göra det nu?

Familjen? Ah säkert, lever i den mest egoistiska familjen. Skulle vara min syster då, men henne känner jag knappt. Sjukt jag vet.

Vänner? Vilka vänner? Har få nära, väldigt få. Ju mer tid som går desto färre vänner har jag kvar. Jag orkar inte bry mig. Varför ha kvar vänner som inte bryr sig? Som känns falska? Som glömmer en? Som ringer en när alla andra överst på listan inte kunde ses? Då är jag hellre ensam. Tro mig.

Och där var det slut på folk att prata med.

Jag vill flytta härifrån. Ifrån den här hemska staden. Ifrån det här livet. Jag dör här. Långsamt dör jag. Varenda liten livsglädje, livslust försvinner. Jag totalt skiter i allt. Ser ingen mening i det. Blickar framåt men allt är suddigt. Blickar bakåt och önskar att jag inte kunde göra det alls.
Har jag gjort något bra i mitt liv? Något vettigt?
Jag vill åstadkomma så otroligt mycket. Jag vill det! Men då ska man inte  vara så jävla lat, man ska kunna ta för sig! Vilket jag inte kan för fem öre..
Jag vill vara engagerad i mycket. Men jag ser bara på. Knappt ens det.

Riktigt pinsamt. Vet inte ens varför jag skriver det här. Lär ju inte bli bättre av att alla få veta? Fast ändå så bryr jag mig inte. Allt kommer ändå vara som vanligt.