Jesus..

Har ni sett "Marley and me"? Den är bra. Den är faktiskt jättebra. Knäppte på den och trodde att det skulle vara en komedi. Men när filmen var slut satt jag på golvet och grät floder! Den är så oerhört sorglig. Kände verkligen med dom i filmen. Helt otroligt.
En av de bästa filmer jag sett. Började tänka på älskade Vickie när jag såg den. Lilla, lilla Vickie. Gud vad jag saknar dig. Min bästa vän. Det känns så konstigt att hon är borta. När vi låg och skulle sova sa jag alltid; "Vickie du kommer väl aldrig försvinna? Du kan inte göra det. Du kommer leva förevigt. Du och jag" Även fast jag visste att hon inte skulle göra det så kändes det bättre att säga så ..

Den hunden har hjälpt mig så mycket i livet. Stora och små problem.

Har jag gråtit har hon alltid lagt sig framför mig, kollat in mig i ögonen och nästan gråtit med mig.

När jag tyckte hon verkade ledsen satte jag mig alltid på knä och hon gick in i mig så jag ramlade baklänges, det älskade hon. Då log hon, man såg verkligen när hon log. Finaste leendet.

Innan vi skulle sova fick hon alltid gå in i mitt mörka rum och kolla så att det inte var någon där.

När vi var på promenad och jag tyckte hon gick för segt sa jag "Vickie, någon tar din mat!". Då blev det fart på henne. När hon skulle ha mat och det stod på sväll, blev det översvämning av dregel i köket. Man fick akta sig så att man inte ramlade.

Minns hur hon och jag gick på promenad när jag kanske var sju. Mamma hade sagt dagen innan att det inte gick att ha henne lös för hon bara stack. Då skulle jag motbevisa det lite så jag la kopplet på henne och hon fortsatte gå bredvid mig. Sen hade jag alltid henne lös. Hon stack aldrig från mig. Gick knappt en meter ifrån mig.

Jag kallade alltid henne min Grizzlybjörn. Hon såg ut som en björn när hon gick.

Saknar att hon när vi sov, tog all täcke. Och hela sängen. Och när man bad henne flytta på sig så fnös hon bara. Haha. Knäppa hund.


Det var verkligen inte bara som att förlora en hund som vissa säger. Hundar blir familjemedlemmar. Och ens vän. Och Vickie var verkligen min bästa vän. Finns inte ord som beskriver hur mycket jag saknar henne. Om jag bara kunde få se henne, krama henne, en sista gång. Skulle ge allt för det. Allt!



 


Kommentarer
Postat av: LINA WAHLBERG

Sv; tack så mycket:)

Din var super fin också:)

2009-07-04 @ 22:05:06
URL: http://lina.blogg.se/
Postat av: Sanna

Hundar kan komma än närmare,än vad till och med människor kan. Dom är speciella helt enkelt.

2009-07-04 @ 22:18:17
URL: http://spetan.blogg.se/
Postat av: Anonym

Köpa?

2009-07-04 @ 22:19:51
URL: http://melinahafelt.blogg.se/
Postat av: Elin

Fin blogg :)

2009-07-04 @ 22:19:51
URL: http://elintoreborg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0